«Konst och kultur har aldrig varit intresserade av gränser» – Porträtt av Kristin Danielsen

En förutsättning för ett Norden i rörelse 

Tre veckor in i sin nya roll arbetar Kristin Danielsen intensivt med Nordiska Kulturfondens nya strategi för 2026–2030, en strategi som ska stärka fondens inflytande och ställning under hennes första mandatperiod. Samtidigt markerar 2026 fondens 60-årsjubileum sedan den grundades 1966, som ett resultat av efterkrigstidens strävan att skapa närmare band mellan de nordiska länderna.  

«När man vill gå framåt är det bra att först titta i backspegeln. Nordiska kulturfonden är tillsammans med Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet en del av ett bindande bilateralt samarbete som är unikt i världen. Detta samarbete måste ses mot bakgrund av den historiska utvecklingen efter andra världskriget, då önskan om fred och stabilitet i regionen förde länderna närmare varandra. Kulturen har alltid varit en central del av denna allians och har bidragit till att stärka den nordiska sammanhållningen. 

Den nuvarande geopolitiska situationen har visat att en kulturfond för nordiskt samarbete var en bra idé och att Norden i alla avseenden är mer relevant som en enad region än någonsin tidigare, säger hon. När vi nu sätter kursen för framtiden måste vi visa vad vi grundades för.»

Danielsen ser stora möjligheter i att vidareutveckla fondens roll i en tid präglad av förändring och nya behov, och lägger särskild vikt vid att skapa kopplingar mellan tidigare erfarenheter och framtida potential. «Vi måste ständigt utvecklas», säger hon och förklarar att fondens arbete framöver kommer att vara utvecklingsinriktat, flexibelt och framåtblickande. «Konst och kultur är avgörande för en nordisk region i rörelse. Det är i litteraturen, i filmerna, i bilderna och i musiken som vi ser konturerna av vad som kommer att bli Nordens nästa steg. Den nordiska identiteten är något som ständigt förhandlas fram, och det är inom konst och kultur som denna dialog äger rum.»

En del av ett dynamiskt ekosystem  

I sitt strategiska arbete styr Danielsen fonden mot en roll som sträcker sig bortom finansieringsarrangemang och bidrag. Hennes vision är att Nordiska kulturfonden ska vara en plats för kunskap och insikt om det enande nordiska kulturlandskapet, som kan vara svårt att få en översikt över. «Det finns ett stort behov av nytänkande när det gäller hur kultur finansieras och förvaltas. Vi måste svara på de behov och den utveckling vi ser i omvärlden.» Fonden kommer att fungera som en katalysator, säger hon, med ett öga på trender och tendenser i Norden och internationellt, och fungera som en innovativ och flexibel aktör i vad hon beskriver som ett «dynamiskt ekosystem» för kulturfinansiering. «Vi kommer att vara den kompletterande partnern för luckorna, mellanrummen eller de platser där vi ser att det behövs initiativ som ingen annan tar. Ibland är det en styrka att vara liten. Jag brukar säga att vi är för små för att leda, men tillräckligt stora för att testa. Nordiska kulturfonden kommer inte att skapa en ny modell för kulturfinansiering, men vi är tillräckligt stora för att testa och prova flera lösningar. Och det är den dynamiken jag menar när jag talar om ett dynamiskt ekosystem: det utforskande.»

Konst och kultur som brobyggare

Danielsen utbildade sig ursprungligen till dansare vid Norska nationella balettskolan och Broadway Dance Centre i New York. Senare tog hon en Master of Arts Management i London, där hon skrev sitt examensarbete om internationellt kultursamarbete vid City University. «Det har funnits en röd tråd genom hela min karriär», säger hon, «nämligen vikten av att arbeta utanför sin egen lilla bubbla, söka inspiration och dela erfarenheter och kunskap över nationsgränserna. Det har varit en ledstjärna i allt jag har gjort.» Och Kristin Danielsen har gjort mycket. Hon kommer till posten som direktör för Nordiska kulturfonden med erfarenhet från viktiga befattningar som direktör för Norges Kulturdirektorat, ett ansvar hon hade i nio år, och som ordförande för International Federation of Arts Councils and Culture Agencies. Dessförinnan var hon direktör för Deichman-biblioteken i Oslo och generaldirektör för Black Box Teater, Ny Musikk och MIC (senare Music Norway). Hon har också själv omfattande erfarenhet av att ansöka om kulturstöd, eftersom hon startade och drev sin egen arts management-byrå tillsammans med sin studiekamrat Agnes Kroepelien, som arbetade med innovativ scenkonst och genomförande av stora kulturprojekt.

Idag, när hon sitter i sitt nya kontor på Nordens Hus och reflekterar över sin väg till Nordiska Kulturfonden, känner hon att det ena naturligt ledde till det andra. «Jag har blivit alltmer medveten om behovet av att lyfta fram kulturens betydelse för samhället. Jag vill visa hur kulturen bidrar till att bygga gemenskaper, säkerställer yttrandefriheten, utmanar vårt kritiska tänkande och, i bästa fall, kan förändra ett livs bana.»

«Jag är också en förespråkare för kulturdiplomati, där konst och kultur bygger broar. Det är ett tillvägagångssätt som bidrar till att stärka förståelsen mellan människor med olika bakgrund. Kultur är inte en produkt, det är en metod. Jag har sett många exempel på människor som möts i gränsöverskridande kulturprojekt och får ett bredare perspektiv på världen och upptäcker att det finns fler synsätt än deras egna. I vår tid är det viktigare än någonsin att ha initiativ som utmanar oss att vara nyfikna och verkligen förstå andra människors perspektiv.»

Internationellt samarbete och kunskap

Syftet med Nordiska kulturfonden, enligt artikel 1 i det ursprungliga avtalet från 1966, är att «främja kulturellt samarbete mellan de nordiska länderna». För den nya direktören innebär detta att «inleda diskussioner om vad vi har behov av att veta», vilket hon anser kräver både kunskapsbaserat och samarbetsinriktat arbete. «Det är så man får saker gjorda. Man går samman med likasinnade eller relevanta partner som vill samma sak. Man är aldrig ensam när det gäller ett problem, och de stora utmaningarna kan inte lösas på egen hand. Vi kan ta initiativ till att göra det som behövs, och vi har också möjlighet att se bortom Norden. Det ansvaret måste vi ta.»

Nordiskt och internationellt samarbete är nyckeln till att motverka det som Danielsen beskriver som en «jag först»-narrativ – en attityd som hon ser som ett direkt hot mot mångfald och kulturell utveckling. Nu när hon har tagit rodret för Nordiska kulturfonden är hon fast övertygad om att vi måste hålla fast vid vår tro på internationellt samarbete. Det har varit en självklarhet under hela hennes karriär, men nu ser hon fler länder dra sig ur etablerade gemenskaper, tala om suveränitet och bygga murar omkring sig. Enligt henne strider sådan isolering mot kulturens grundläggande logik. 

«Konst och kultur har aldrig varit intresserade av gränser», konstaterar hon. Därför är Danielsen också en tydlig förespråkare för inkludering och mångfald. «Om man vill växa och utvecklas kan det inte ske i isolering. Konstnärer har alltid sökt inspiration. Öppenhet för nya impulser är en förutsättning inom kulturen. När allt kommer omkring är samexistens vårt enda alternativ – och här kan vi lära av kulturen, som alltid stärker sig själv genom att inkludera nya uttryck, traditioner och praktiker.»

Med en blinkning till sina egna erfarenheter utomlands säger hon på engelska: «No nation is exceptional. We’re in this mess together.»